Katterna som flyttat från Huskatten har alla fått nya liv, i nya hem, med nya familjer.
Här kommer lite bilder och berättelser om katternas nya vardag

Om ni vill lägga in en bild och text på en katt som du köpt på Huskatten Västerås, så maila Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

Hej. 

En liten hälsning från Muffins. Hon och Lucke fann varandra på en gång ❤️
 

Dom leker så mattorna flyger omkring och när man blir ött ligger dom gärna tillsammans, nära, nära ❤️❤️

 

Lovisa, kallas Lisa nu. Kom hem till oss 2 veckor sedan, vilken underbar varelse .

Tack att ni finns.

Lisa med familj!!

 

 

Hejsan Svejsan.

Jag har nu bott hos min familj i hela 10 år !! Tänk vad tiden går fort. Mamma kallar mig bebis fortfarande och vet ni vad ? Jag fyller 11 år i år :-) precis i november någon dag iaf i november, eftersom mamma är osäker så blir det grattispussar varje, dag hela november.

Dom är dryga men jag älskar det. Självklart är jag familjens mittpunkt ❤ har alltid varit och kommer alltid vara ❤ Många kramar från en go gubbe. Ursäkta att det kom upp en bild på något skit, min mamma är klåfingrig xD

 

För 13 år sedan flyttade Tess(tigrerad) in hos oss och 7 år senare fick hon sällskap av den då två år unge Tulo.

De bevakade tomten på Diskusgatan i Västerås och har genom åren följt oss på resor i Sverige med husbil och framförallt
trivs de i stugan i Skattungbyn utanför Orsa.

Sedan ett år tillbaka bor vi alla i Mora. Här har vi också en gräsmatta att hålla koll på och nu är det bara tre mil till
stugan, deras paradis!

Hälsningar från oss i Mora!
Lars-Erik, Kerstin, Tess och Tulo Andersson

Hejsan!

Här kommer en liten hälsning från matte till Signe (grårandig) och Doris (svartvit). Jag såg att ni fått hälsningar från både deras mamma (Elsa) och syrran (Rey) här nedanför så då är det väl inte mer än rätt att även jag skickar in en liten uppdatering.

Jag var jourhem åt hela lilla familjen och föga förvånande, kunde jag inte riktigt stå emot sötnosarna och två av tjejerna blev alltså kvar här hemma hos mig. Trots att de är syskon och uppväxta ihop är deras olika personligheter väldigt tydliga.

Doris är alltid obekymrad och glad. Hon möter mig alltid med ett glatt mjau eller ett ”Frrrr”. Ibland kan jag dock tycka att den där lyckan är lite väl överdriven. Som varje morgon när jag kommer upp ur sängen och Doris beter sig som att jag varit bortrest en vecka, trots att vi sovit tillsammans i sängen hela natten. ”Huuurraaa, mamma är uppe – nu ska det gosas!” och så ska vi ha kramkalas på badrumsmattan (japp, just där) i en halvtimme.

Doris är också en pysslig och finurlig liten tjej. När hon leker med sina leksaker verkar hon ställa upp scenarier för att göra det hela lite mer spännande. Som när hon med väldig noggrannhet och precision placerar sin leksaksmus på ett undangömt ställe, går iväg några meter för att sedan komma tillbaka och ”förvånat” upptäcka den lilla rackaren som ”gömt sig”.

Signe är hushållets diva och boss. Hon bossar med mig och Doris och ibland misstänker jag att hon tror att hon även kan bestämma över allt annat också såsom fåglar, insekter, vädret osv. Får hon inte som hon vill (och det ska ske omedelbart) så både hörs och märks det. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot argumentationerna vi kommer ha i höst/vinter om huruvida balkongdörren ska stå uppe hela dagarna eller inte.

Och det där med regler och förbud, det är helt enkelt inget för Signe. Vill man klättra på tv:n  eller äta blomjord så gör man det oavsett vad den där tvåbenta typen hävdar att det finns för skäl att låta bli. Detta gör mig stundtals allt mer gråhårig. Dock vägs eventuella dumheter upp av den obligatoriska god natt-pussen jag får av Signe varje kväll (givetvis är det något hon själv beslutat om).

De två personligheterna möts när jag plockar fram aktivitetsbrädan fylld med godisar. Pyssel-Doris fattar snabbt galoppen och börjar pilla fram godisar ur de olika hålen och gömmorna. Divan Signe sätter sig bredvid och gör ingen större ansats att få fram några godisar på egen hand. Istället sätter hon sig strategiskt nära brädet och snattar fräckt de godisar som Doris jobbat fram. Fast det gör inte glada Doris någonting, hon fortsätter bara pyssla som om ingenting hänt.

Tack för att ni tog hand om tjejernas mamma som gjorde att dessa tjejer så småningom landade hos mig! ❤

//Therese