Hejsan!

Här kommer en liten hälsning från matte till Signe (grårandig) och Doris (svartvit). Jag såg att ni fått hälsningar från både deras mamma (Elsa) och syrran (Rey) här nedanför så då är det väl inte mer än rätt att även jag skickar in en liten uppdatering.

Jag var jourhem åt hela lilla familjen och föga förvånande, kunde jag inte riktigt stå emot sötnosarna och två av tjejerna blev alltså kvar här hemma hos mig. Trots att de är syskon och uppväxta ihop är deras olika personligheter väldigt tydliga.

Doris är alltid obekymrad och glad. Hon möter mig alltid med ett glatt mjau eller ett ”Frrrr”. Ibland kan jag dock tycka att den där lyckan är lite väl överdriven. Som varje morgon när jag kommer upp ur sängen och Doris beter sig som att jag varit bortrest en vecka, trots att vi sovit tillsammans i sängen hela natten. ”Huuurraaa, mamma är uppe – nu ska det gosas!” och så ska vi ha kramkalas på badrumsmattan (japp, just där) i en halvtimme.

Doris är också en pysslig och finurlig liten tjej. När hon leker med sina leksaker verkar hon ställa upp scenarier för att göra det hela lite mer spännande. Som när hon med väldig noggrannhet och precision placerar sin leksaksmus på ett undangömt ställe, går iväg några meter för att sedan komma tillbaka och ”förvånat” upptäcka den lilla rackaren som ”gömt sig”.

Signe är hushållets diva och boss. Hon bossar med mig och Doris och ibland misstänker jag att hon tror att hon även kan bestämma över allt annat också såsom fåglar, insekter, vädret osv. Får hon inte som hon vill (och det ska ske omedelbart) så både hörs och märks det. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot argumentationerna vi kommer ha i höst/vinter om huruvida balkongdörren ska stå uppe hela dagarna eller inte.

Och det där med regler och förbud, det är helt enkelt inget för Signe. Vill man klättra på tv:n  eller äta blomjord så gör man det oavsett vad den där tvåbenta typen hävdar att det finns för skäl att låta bli. Detta gör mig stundtals allt mer gråhårig. Dock vägs eventuella dumheter upp av den obligatoriska god natt-pussen jag får av Signe varje kväll (givetvis är det något hon själv beslutat om).

De två personligheterna möts när jag plockar fram aktivitetsbrädan fylld med godisar. Pyssel-Doris fattar snabbt galoppen och börjar pilla fram godisar ur de olika hålen och gömmorna. Divan Signe sätter sig bredvid och gör ingen större ansats att få fram några godisar på egen hand. Istället sätter hon sig strategiskt nära brädet och snattar fräckt de godisar som Doris jobbat fram. Fast det gör inte glada Doris någonting, hon fortsätter bara pyssla som om ingenting hänt.

Tack för att ni tog hand om tjejernas mamma som gjorde att dessa tjejer så småningom landade hos mig! ❤

//Therese