Nu är det nästan 1 år sedan Elsa flyttade in hos oss. Elsa var lite blyg i början men ju mer tiden gick så blev hon modigare och modigare och vi fick lära känna hennes riktiga jag. Hon har en härlig, nyfiken och busig personlighet och är väldigt tydlig med vad hon vill.

Vill hon ut på promenad så hoppar hon demonstrativt ner i sin transportväska och jamar. Hon älskar att utforska världen därute men det är lite läskigt med oljud och barn som gärna springer fram och vill klappa henne.

Inomhus vill hon gärna var med oss där vi är. Hon älskar att leka kurragömma eller jaga. Bollar och kulor är skoj, och att springa/leta efter godis som vi kastar eller gömmer.  Hon är så aktiv och busig men älskar också att bli gosad med och klappad på magen. Det är lite så livet ser ut idag :)

Hälsningar,
Elsa med familj.

Här kommer en hälsning från mig Soraya. Har det bra i mitt nya hem.

Ingen läskiga ljud utanför dörren. Däremot är jag inte kompis med telefonen som kan ringa och dammsugaren.
Men det inträffar inte så ofta.

Däremot så har jag börjat slappnar av med minna nya skötare. Jag har där med en bra bostad där jag har en stor balkong som jag varit ute i under hela sommaren.
Har jättebra utsikt att titta ut över omgivningen och ha kontroll på vad som händer ute i världen.

På kvällarna så sitter jag gärna med och tittar på TV.  Lillhusse som kommer på besök några gånger i veckan sköter sig och mutar mig när han
kommer med kokt skinka som jag bara älskar när han ger mig den.

Så jag trivs här och stannar!

Med vänliga hälsningar
Soraya med familj

Sommarhälsning  från Pia

Nu var det länge sedan jag hörde av mig, två år såg jag. Vettis  påstod att jag var tjock när vi var där i våras  så nu har de, Matte och Husse i maskopi med Vettis hittat på något så urdumt som matransonering. och inga extra smakbitar av något. Bara litet trivselvikt  tyckte jag så jag har varit väldigt missnöjd varje dag, mat bara på bestämda tider och uppvägt. Trams! Livet är ju äta, gosa och sova i nu nämnd ordning enligt mig.

Annars trivs jag bra med tillvaron, speciellt nu på sommaren när jag får gå ut, i koppel förstås, och motionera tvåbeningarna. Det gör jag genom att gå så krokiga vägar som möjligt genom alla buskar och snår på tomten och tvåbeningen i andra änden på kopplet har bara att hänga med. Det kan bli rätt krångligt ibland att trassla ut ett fem meter långt koppel. Då sitter jag bara och tittar, vad sysslar de med? Har jagat några fåglar och en ekorre också med Matte hängandes efter i kopplet. Äppelträdet har de tyvärr byggt staket runt i år.


Hälsningar från Pia genom Matte och Husse.