Sommarhälsning  från Pia

Nu var det länge sedan jag hörde av mig, två år såg jag. Vettis  påstod att jag var tjock när vi var där i våras  så nu har de, Matte och Husse i maskopi med Vettis hittat på något så urdumt som matransonering. och inga extra smakbitar av något. Bara litet trivselvikt  tyckte jag så jag har varit väldigt missnöjd varje dag, mat bara på bestämda tider och uppvägt. Trams! Livet är ju äta, gosa och sova i nu nämnd ordning enligt mig.

Annars trivs jag bra med tillvaron, speciellt nu på sommaren när jag får gå ut, i koppel förstås, och motionera tvåbeningarna. Det gör jag genom att gå så krokiga vägar som möjligt genom alla buskar och snår på tomten och tvåbeningen i andra änden på kopplet har bara att hänga med. Det kan bli rätt krångligt ibland att trassla ut ett fem meter långt koppel. Då sitter jag bara och tittar, vad sysslar de med? Har jagat några fåglar och en ekorre också med Matte hängandes efter i kopplet. Äppelträdet har de tyvärr byggt staket runt i år.


Hälsningar från Pia genom Matte och Husse.

Kerstin blir mer och mer trygg här hemma. Nu får jag borsta henne och bära henne. Och hon har fått en till låda att gå på. Inget mer bajs på golvet alltså. ?

Här är hennes nya katträd. Tur att hon är liten till växten. Detta skulle inte passa större katter.

Kram från Monica & Kerstin!

Vår berättelse om Tiger och Madam.

Deras första tid var inte något man önskar något djur, men efter att de kom till Huskatten och jourhemmet blev det bra, men där kunde de inte stanna för evigt. Till oss kom de en söndagskväll i mars-2017, det var två små osäkra kissar. Tiger var den som var mest reserverad och dröjde sig kvar i buren länge. Madam var den som var nyfiken och kom till oss när vi var i rummet där de först var för att acklimatisera sig. Men Tiger kunde ju inte var sämre så han blev mer och mer nyfiken på vad som kunde vara utanför rumsdörren och gav intrycket till att vilja ut och se mer av deras nya hem. Men någon Tiger i den bemärkelsen är han inte en Tiger – han är i själva verket ganska så ”harig” – det dröjde länge innan han med försiktigt och smygande små steg klev ut från rummet.

Vi har en stuga nere I Törebodatrakten och dit begav vi oss första gången med dem 1 april 2017, att få in dem i burarna hemma i Västerås var inga större problem, men att färdas i bil var något helt annat. Vårt tålamod prövades rejält – Tiger protesterade genom skrik, krafsade med tassarna, snurrade runt i buren etc. Nere i stugan sprang Madam och gömde sig en längre tid men kom fram så småningom. När det var dags för hemfärd gick det inte lika lätt att få in dem i burarna. Madam gömde sig så bra att vi fick åka därifrån utan henne och jag Gabriella fick åka ner dagen efter för att se om hon var i stugan överhuvudtaget. Det var hon och då fick jag med henne hem, men det var tufft länge att transportera dem – att få in Madam i buren och att åka bil med Tiger.  Jag – Gabriella - fick kontakt med en ”djurkommunikatör” via Facebook och hon verkar ha gjort underverk med dem. Nu är det enbart när det regnar som Tiger protesterar i buren, det gillar han inte. (Då står han inte högt i kurs.) Madam har blivit så duktig att vi nu kan ställa buren i det rum hon är i (dörren är naturligtvis stängd till rummet) och hon går in själv i buren.

En annan ”djurkommunikatör” som vi har fått kontakt med berättade för oss att Tiger har förmågan ”att se det vi andra inte ser”, att det är en ”känslig” katt vi har och som berättade för henne att han ville ut och jaga. Sagt och gjort vi köpte koppel till dem och satte på Tiger det där nere. Det var en mycket rädd, osäker Tiger som kröp lite grann på gräset i våras. För det mesta låg han på gräset och om han inte klängde sig fast i våra famnar när vi tog ut honom. Det har blivit lite bättre men någon jakt har han ännu inte velat ut på. Madam sitter vid nätdörren och gnäller men så fort vi kommer för att sätta på henne kopplet springer hon undan. Det är en liten dam som är bestämd, det ska vara på hennes villkor, då går det bra. Visst har vi fått lyfta henne korta stunder och gått några steg med henne, men hon är inte alls lika social som Tiger. Han ska vara med överallt! Sitter Peter och jobbar vid datorn och har möten via datorn kommer Tiger och presenterar sig genom att gå över datorn och lägga sig väl synlig.

Det är verkligen två olika personligheter vi har och de passar så bra ihop. Tiger har tagit på sig uppgiften att vakta Madam från alla olika faror, t.ex. om vi försöker ta upp henne, dock kan han själv vara tuff mot henne ibland när det passar honom, riktig cat-fight. Ibland är det riktiga race när han jagar henne, eller tvärtom, då hoppas och skuttas det över allt som kommer i deras väg.

Det är också två väldigt pratglada katter, det är bara synd vi inte förstår allt de säger.

På sistone har Tiger hittat en annan syssla, att jaga solkatter. Han tycks se dessa överallt.

Hälsningar

från husse och matte, Tiger och Madam

Hej Huskatten!

Hos er hette jag Alicia, men nu heter jag Lycka. För tre månader sen flyttade jag hem till två människor som heter Tommy och Karin. Då var jag en otrygg tjej och jag kunde vara ganska hårdhänt. Det kan jag fortfarande vara, men nu beror det på att jag är ivrig och lekfull.

Jag märker att mina människor tycker om mig och jag tycker om dem mer och mer.
Tack snälla ni för att ni tog hand om mig förut och för att ni hjälper så många andra katter som inte har nånstans att bo!

 /Lycka med personal